Mer känslor, mer motstånd

Jag fortsätter neråt i min läshög och för att inte splittra temat med romantiska dystopier så blev det nu Rör mig inte av debutanten Tahereh Mafi. Juliette har en förbannelse, eller är det kanske en gåva? I vilket fall så skadar hon den som hon får kroppskontakt med. Hon suger liksom kraften ur dem. De senaste tre åren har hon suttit inlåst på ett mentalsjukhus eftersom alla, inklusive hennes föräldrar, är rädda för henne och vill ha bort henne från samhället. Men nu får hon en cellkamrat, en kille som heter Adam. Juliette kommer motvilligt ihåg honom från sitt förflutna men han verkar inte ha en aning om vem hon är. De bygger upp en trevande vänskap som baseras till stor del på misstro och misstänksamhet. En dag kommer det in soldater i cellen och för bort Juliette. Hon får träffa Warner, den nya världens härskare som vill använda henne som ett vapen i kampen mot motståndsrörelsen.

Till stor del känner vi igen konceptet nu. Förtryckt samhälle och motstånd. Förbjuden kärlek och känslor. Det är så här vi får våra romantiska historier serverade och jag som gärna vill ha mer än bara romantik när jag läser tackar inte helt nej. Helst vill jag dock ha ett välbeskrivet samhälle och ett tydligt motstånd som huvudhistoria. Om jag jämför lite med Matchad så tycker jag att samhället i Rör mig inte är betydligt starkare beskrivet och jag tycker också bra mycket mer om karaktärerna här. Ja, och just det, icke att förglömma: SPRÅKET! Ack så fint, ack så bra och ger så mycket mer till historien och till Juliettes sätt att uppfatta sin omgivning och vad hon är med om. 

Överlag en bra bok med mest spänning och känslor som kryddar. Läs och njut. :-)