Ah. Det här gillar jag skarpt. Det är spännande från sidan 1. Det är rappt, kaxigt och nervigt när deckarförfattaren Harlan Coben för första gången ger sig in i ungdomsgenren med Beskyddaren.
Mickey Bolitar är 1,93 m lång, har förlorat sin pappa i en bilolycka och sin mamma till drogerna, han har precis flyttat till sin farbror Marlon och därmed också börjat på ny skola. Där träffar han Ashley som också är ny, de blir försiktigt kära och tillsammans. Men så försvinner Ashley spårlöst och ingen verkar veta vart hon tagit vägen eller vem hon egentligen var. Inte nog med det, Tokkärringen (stadens original som ingen vet om hon egentligen finns eller inte) ropar efter Mickey att hans pappa fortfarande lever. Mickey har en inre drivkraft som han verkar ha ärvt av sin far och kan inte släppa det som hänt. Vad menade Tokkärringen och var i hela friden har Ashley tagit vägen? Han börjar hänga med Ema, en något överviktig emo-tjej som är utstött på skolan, och Spoon, även han utstött men mest för att han är så himla udda. Mickey drar med sig sina nya vänner och bestämmer sig för att hitta Ashley, kosta vad det kostar vill.
Det här är spännande på riktigt och jag hinner förälska mig i både karaktärerna och i språket i deras dialoger. Mickey trevar sig fram i sina konversationer men handlar desto mer. Ema däremot säger rätt sak vid rätt tillfälle på ett underbart sätt och jag drar på smilbanden och tänker mer än en gång på hur fantastisk hon är.
Okej, vid ett par tillfällen så tänker jag att det blir lite väl många grenar och spår åt olika håll. Men faktum är att det knyts ihop rätt så bra, även under historiens gång, så jag känner mig ändå tillfredställd. Och ja, Mickey är en riktig hjälte som lyckas med det mesta trots sin ringa ålder. Men det är en actionthirller som jag läser och då kan jag ta det också. För det bra uppväger, hela tiden.
I väntan på nästa Mickey Bolitar-thriller kan man läsa mer här: http://www.mickeybolitar.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar