Rädda mig inte!

När jag läste Rör mig inte av Tahereh Mafi så blev jag smått besatt. Det var så intensivt och spännande och så... nära på något sätt. Nu har jag satt tänderna i uppföljaren Rädda mig inte. 
Precis som första boken så är det mycket närhet, mycket känslor, mycket ångest, mycket sexuell frustration. Juliette och Adam har kommit till rebellernas bas och de borde känna sig trygga och till freds. Men Juliette kan inte helt förlika sig med sin kraft, att alla hon får hudkontakt med dör, och har svårt att acceptera att andra tycker att hon borde lära sig att tämja kraften. Hon ser sig som en utstött, ett missfoster, ett monster. Utanför basens väggar börjar regimen rusta för krig och rebellerna måste göra sig redo. Och de behöver Juliette...

Ungefär det  är det väl som händer i den här boken. För mellan alla ack så intensiva möten mellan Juliette och Adam, som i och för sig får jorden att skälva, hinner det egentligen inte hända så mycket. Och jag börjar tillslut tröttna på upprepningarna kring monstertankarna som blandas med Juliette's längtan efter Adam och närhet. Det är egentligen inte så mycket övrig handling i boken vilket gör att spänningen blir lidande. Så tyvärr, för mig är Rädda mig inte en typisk mellanbok och jag hoppas, hoppas, hoppas att Mafi bara sparat på krutet till trean. För Rör mig inte var ju så himla bra!